Fantastik, frihet och ansvar
 |
| Foto: Sofia Hageback |
Vad gör fantastik så fantastiskt?
Paraplybegreppet fantastik inkluderar litterär fiktion från många olika
undergenrer men en mer exakt definition är inte helt lätt att ringa in. På internet kan man hitta en del olika tolkningar av begreppet. Enligt svenska Wikipediasidan (https://sv.wikipedia.org/wiki/Fantastik) inkluderar fantastik de genrer som har någon typ av fantastiska/osannolika/övernaturliga inslag.
Mina egna favorit-fantastik-undergenrer är science fiction,
dystopi, apokalyptisk och post-apokalyptisk fiktion men jag gillar också skräck och superhjälte-berättelser.
Frihet och ansvar
Jag skulle vilja säga att det för en författare finns många sorters tänkbara "friheter" och "ansvar" men i just detta inlägg kommer jag endast beröra en fraktion av dem.
Jag föredrar att skriva dystopier och science fiction och har därför en enorm frihet att skapa mina egna världar. Jag kan bygga upp ett helt universum utifrån mina högst personliga preferenser och det är bara min fantasi som sätter gränserna. När jag skriver roman kan jag ta ut svängarna hur mycket som helst utan att behöva ta hänsyn till budgetar eller specialeffekter - vilket man förstås måste göra i filmbranschen.
Om jag skriver böcker som jag vill publicera gör jag däremot klokt i att respektera kontraktet mellan läsare och författare. Den dagen någon lässugen individ väl plockar upp min nyutgivna bok kommer hen att ha vissa förväntningar som jag/författaren i förväg måste ha förutsett och uppfyllt.
Läsaren kommer till exempel automatiskt förvänta sig ett upplägg med en början, mitten och slut. Det här är kanske det allra mest grundläggande kravet som ställs på en berättelse.
Dessutom bör den fiktiva värld (eller universum) som jag målar upp följa någon typ av fysiska lagar. Sådant som skiljer sig från från den värld vi lever i här och nu - teknologiska uppfinningar, märkliga fenomen, med mera - bör förklaras på ett någorlunda trovärdigt sätt.
Så, inte nog med att man måste lägga ner både själ, hjärta, blod och tårar för att lyckas plita ihop de där X antal hundra sidorna, man måste också ägna tid till bakgrundsforskning! Nå väl, c'est la vie!
Jag föredrar att skriva dystopier och science fiction och har därför en enorm frihet att skapa mina egna världar. Jag kan bygga upp ett helt universum utifrån mina högst personliga preferenser och det är bara min fantasi som sätter gränserna. När jag skriver roman kan jag ta ut svängarna hur mycket som helst utan att behöva ta hänsyn till budgetar eller specialeffekter - vilket man förstås måste göra i filmbranschen.
Om jag skriver böcker som jag vill publicera gör jag däremot klokt i att respektera kontraktet mellan läsare och författare. Den dagen någon lässugen individ väl plockar upp min nyutgivna bok kommer hen att ha vissa förväntningar som jag/författaren i förväg måste ha förutsett och uppfyllt.
Läsaren kommer till exempel automatiskt förvänta sig ett upplägg med en början, mitten och slut. Det här är kanske det allra mest grundläggande kravet som ställs på en berättelse.
Dessutom bör den fiktiva värld (eller universum) som jag målar upp följa någon typ av fysiska lagar. Sådant som skiljer sig från från den värld vi lever i här och nu - teknologiska uppfinningar, märkliga fenomen, med mera - bör förklaras på ett någorlunda trovärdigt sätt.
Så, inte nog med att man måste lägga ner både själ, hjärta, blod och tårar för att lyckas plita ihop de där X antal hundra sidorna, man måste också ägna tid till bakgrundsforskning! Nå väl, c'est la vie!
Skrivandet är en konstform som ger utövaren en enorm kreativ frihet. Men om man siktar på publicering tjänar man på att frivilligt underkasta sig vissa regler. Om man är en alldeles nybakad författare med ganska lite erfarenhet av skrivande rekommenderar jag att man först och främst sätter sig in i den klassiska dramaturgiska berättarmodellen.
Kommentarer
Skicka en kommentar